Carolina Bringborn

Bringborn, Moderaterna. Tack för det, herr ordförande. Intentionen i den här motionen är god och det finns definitivt, som vi har hört här, utrymme för förbättring när det gäller kommunens stöd till personer med samsjuklighet.

Vi vet att människor bollas mellan omsorgsnämnden och socialnämnden där ingen riktigt velat ta ansvar, och vi vet att det finns förbättringspotential inom psykiatrin. I den bästa av världar skulle jag kanske därför ha yrkat bifall till att bygga fler boenden av det slag som motionären föreslår.

Men nu befinner sig inte situationen med LSS-bostäder i Uppsala i den bästa av världar, det är snarare precis tvärtom. Vi har vid ett flertal tillfällen i den här församlingen diskuterat behovet av fler LSS-boenden och vi har alla varit rörande överens om att fler bostäder behövs och styret har avsatt pengar för att det ska kunna byggas fler, och ändå har nästan ingenting hänt, inte i praktiken.

När vi följer upp i verkställda beslut för andra kvartalet i år så var det 187 beslut som inte kunde verkställas inom tre månader. Av de här var 89 beslut kopplade till någon form utav boende inom LSS- eller socialtjänstlagen.

Vi har idag en situation där barn inte kan få sina beslut verkställda om plats på barnboende för att de som blivit vuxna och borde frigöra platser inte kan komma vidare till en LSS-bostad. Att göra som motionen föreslår skulle betyda att vi behöver runda andra behov av boenden för personer som har väntat väldigt länge och där också finns en brist.

Dessutom betyder den här bristen på boende att det inte finns någon flexibilitet i systemet. Alltså om vi skulle bygga boenden för personer med samsjuklighet och en person som bor där blir av med sitt missbruk och flytta vidare, men sen återfaller i missbruk, så skulle inte finnas möjlighet att få tillbaka den platsen, för så tajt är det i systemet, så många människor väntar på plats.

Vi riskerar alltså att bygga in incitament som gör att vi flyttar personer lite för tidigt för att frigöra platser för nästa. Och det är just mot bakgrund av det här som vi behöver ha kompetens i alla boenden. Det behöver finnas brett och därför att kommunen behöver skapa bättre kommunikationsvägar mellan socialnämnden, omsorgsnämnden och regionen.

Och det ska vara också nämna det här som Tobias inne på, det har ju faktiskt kommit en proposition till följd utav samsjuklighetsutredningen och det träder i kraft den 1 januari 2028, där det finns ganska tydliga riktlinjer både vad som gäller för regionen och för kommunen i de här frågorna. Det finns ingenting som hindrar att vi börjar jobba med det här redan idag i Uppsala kommun för att vara lite före.

Så mot bakgrund av det så yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Tack. Tack så mycket. Näst på

Det är bra att nämnden nu arbetar med att försöka mot motverka tystnadskultur, men samtidigt när tre av fyra upplever att de inte vågar lyfta problem på sin arbetsplats då har det gått ganska långt. Och även om siffrorna i Kommunals enkät skiljer sig från våra egna så kan det ju också ligga i sakens natur att man inte vågar svara ärligt på den enkät som kommunen själv delar ut så att säga.

Återigen så måste också en extern part lyfta fram problemen i UNT för att ni ska uppmärksamma hur det faktiskt är ställt i de verksamheter som ni styr över och har styrt i snart 12 år. Det här är ju sånt som ni ska förebygga genom att säkerställa att det råder en god arbetsmiljö, att chefer i kommunen har rätt kompetens och att det finns kontrollpunkter inbyggda i systemet som gör att allvarliga brister, som det faktiskt handlar om här, upptäcks i tid.

Det framkommer också i artikeln att från Kommunal att det kan handla om lex Sarah-anmälningar som så att säga försvunnit, arbetsplatser som saknar personal nattetid och chefer som inte är på plats. Som du säger, nu vet vi inte utifrån det underlaget i hur stor utsträckning det handlar om vår egen verksamhet och hur många som är i privat regi, men givet att det är 76 procent så kan vi gissa att det finns både hos oss och hos de privata utförarna.

Ytterst är vi i nämnden ändå ansvariga för att brukare inte ska fara illa, oavsett vilken aktör som de är placerade hos eller får stöd från. Nu kommer ju frågan om psykologisk trygghet att finnas med i nästa medarbetarundersökning, det är bra, men samtidigt så ser vi också nu att som vi sa att kommunen får helt andra svar i sin enkät än vad Kommunal fick.

Så därför undrar jag, är du beredd att låta en extern part titta närmare på frågor om tystnadskultur där vi kan säkerställa att man inte är kanske inte är orolig för att det ska bli repressalier utifrån hur man svarar när kommunen ställer frågor?

Mm, tack för det, herr ordförande. Tobias.

Under flera år så har ju vi i omsorgsnämnden fått ta emot mejl från föräldrar och brukare och fått höra från brukarna själva under stordialoger etcetera hur man inte riktigt förstår varför sökta insatser avslås, varför man helt plötsligt blir av med sin personkretstillhörighet eller varför man har beräknat tidsåtgången för olika moment så som vi har gjort. När vi träffar brukare så berättar de ibland att de inte känner sig lyssnade till, att de upplever att ett beslut är beroende av vilken handläggare de får och att det inte alltid finns tillit till nämnden.

Det här är ju frågor som vi i oppositionen lyft återkommande, liksom behovet av mer insyn i individärendena från ledamöterna. Och nu har vi visserligen beslutat om riktlinjer för handläggningen av individärendena, men de är inte implementerade.

Och det första som hände efter att vi hade fattat det här beslutet var att vi fick mejl som också påpekade att riktlinjerna inte verkar ha följts i de ärendena. Ett sätt att säkerställa att riktlinjerna faktiskt får effekt är ju att återta en del av nämndens delegation och låta individutskottet fatta beslut i fler ärenden än vad de gör idag.

Och då kan vi också regelbundet följa hur implementeringen av riktlinjerna går och om de får avsedd effekt på nämndens beslut. Och det skulle sannolikt också ge en bättre kostnadskontroll.

Så mot bakgrund av det här så vill jag fråga omsorgsnämndens ordförande Tobias Smedberg: Är du beredd att se över omsorgsnämndens delegationsordning i syfte att fler individärenden ska avgöras av individutskottet istället för på delegation av tjänstepersoner? Och är det din uppfattning att förvaltningen fullt ut arbetar i linje med den politiska inriktning som styret har för omsorgsnämndens verksamheter?

Tack. Eh, den här frågan har ju legat över sommaren, men i maj så skrev Kommunal en debattartikel som bo- som borde fått både styret i kommunen och cheferna på förvaltningen att sätta morgonkaffet i halsen, och jag tror faktiskt vi har en av artikelförfattarna i rummet till och med.

För ovanpå då artiklar om våldtäktsskandaler i hemtjänsten och larm om skräckvälde och gangstermetoder på kommunal- kommunens äldreboenden, så visade Kommunals enkät att tre av fyra medarbetare inom äldre- och omsorgsförvaltningen inte vågar lyfta problem på arbetsplatsen av rädsla för repressalier från sin chef eller från ledningen. Och bland annat så gäller det här inom personlig assistans.

Av de som faktiskt vågar lyfta problem så upplevde lite fler än hälften att ingenting händer, en femtedel menar att det upplevs som illojalt att kritisera verksamheten, och sex av tio har bevittnat hur kollegor blivit negativt särbehandlade efter att öppet ha kritiserat sin arbetsgivare. Efter den här artikeln från Kommunal publicerades så har vi i nämnden vid två tillfällen fått redovisat för oss att förvaltningen arbetar med psykologisk trygghet, men frågan är vilka resultat det ger och vilka resultat det kan ge när förvaltningen hänvisar till sin egen utredning som gav betydligt mer lättsmälta resultat än vad Kommunals enkät gjorde.

Jag vill därför fråga nämndens ordförande Tobias Smedberg: Anser du att den bild som Kommunal målar upp i sin debattartikel utifrån den genomförda enkäten vittnar om en förvaltning med god arbetsmiljö? Och anser du att dina samarbetspartier i styret har tagit krafttag för att komma till rätta – och du och dina samarbetspartier, tagit krafttag för att komma till rätta med den tystnadskultur som råder inom förvaltningen?

Tack. Känner inte riktigt att jag fick svar på frågorna där, Tobias. Men vi kan ju nämna att vi har ju kontinuerligt pratat om det här i nämnden och ni har ju kontinuerligt också sagt nej till att ta tillbaka en del utav delegationen.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att vi pratar om det också här, det är att de som berörs av besluten, de kan ju inte lyssna på våra möten på samma sätt i nämnden som de kan göra här eller hemma vid datorerna. Men det är ju som du vet ganska vanligt att brukare vänder sig till oss och vill att vi ska fatta beslut i deras ärenden.

Ofta kommer ju den frågan alldeles för sent, det vill säga när beslutet redan är fattat på delegation. Så att jag tänkte att du skulle kunna få ta tillfället i akt här och förklara för dem som besluten faktiskt berör, eller deras anhöriga, varför ni så kategoriskt är emot att individutskottet ska få ta större ansvar för de beslut som vi faktiskt juridiskt ansvarar för i nämnden.

Ledamöter och åhörare. Kommunens program för full delaktighet har som mål att invånare med funktionsnedsättning ska kunna sammanmakta vid sina liv som andra invånare har. I programmet står det under målenrådet tre att i Uppsala ska alla kunna tilldel av information och kommunicera utifrån sina förutsättningar.

Det står vidare att Uppsala ska säkra att det finns rutiner som stöder att beslut och information kommuniceras så att den som berörs förstår hur beslutsprocessen går till, samt innebörden av beslutet. I fararbeten till förvaltningsvagen står det så här.

Videre följer det av myndigheterna serviceskyldighet att valet av underrättelseform måste göras beaktande av tillgänglighetsaspekter, exempelvis om någon enskild till följda funktionsnedsättning har svåreheter att tillgodöra sig muntlig eller skriftlig information. Det står också att den nya förvaltningslagens bestämmelser bör utformas med särskild hänse inte den enskildes intresse av att ett förvaltningsbeslut presenteras på ett sätt som är begripligt för honom eller henne.

Det finns alltså både lagstiftningen och i våra egna dokument höga krav och förväntningar på oss att vi ska anpassa vår kommunikation av beslut efter en person som har förmåga att ta emot informationen. Det svaret på motionen framgår att kommunen redan idag erbjuder muntlig information utifrån den enskyldesbehov av ytterligare information och förklaring till beslut.

Men när jag möter brukare i olika dialoger och även i mötet nu brukar organisationerna, då är bilden en annan. De tycker istället att det är svårt att förstå beslut som berör dem, att det är svårt att veta hur man ska göra för att överklaga ett beslut. slut och då blir min slutsats att antingen så informerar vi inte om beslutet tillräckligt bra eller så gör vi inte tillräckligt stor utsträckning.

Eftersom vi har en situation i Uppsala, både brukar och deras organisationer återkommande uttrycker att det är svårt att förstå beslut och hur man överklagar. Så bör vi titta på om vi som huvudregeln ska ge information muntligt samtidigt som vi överlämmer i skriftiga skriftliga beslutet i samband med detta bara i handläggaren också avsettat tid för att gå igenom beslutet, svara på frågor och förklara processen kring överklagen.

Man bara också frågar om personen vill överklaget avslagsbeslut och om han eller hon förstår hur man gör det. När överklagande rätten finns det resultat med en tidsfrist att hänsyn till, vilket ytterligare understryker vikten av en tydlighet kring de beslut tillfattar innebörden av dem och hur människor kan agera för att få sin sak prövad igen.

Jag yrkar det för bifall till motionen att vård och omsorgsförvaltningen får i uppdrag att uträda formerna för humuntlig delgivning inom LSS kan införas i Uppsala kommun. Tack! Tack så mycket, noterar yrkandet.

Att vi kommunicerar på ett bra sätt med nämnden smålgrupp. Jag tycker också att det som Asal beskriver på ett bra sätt med vad som är svårt i många delar att förstå. Egentligen bara understryker vikten av att bifalla motionen.

När jag lyssnar på samhällsdebatten, och det gör jag ganska ofta, så har jag ganska många röster med tynd och kraft som för fram sina önskemål. betydelse och att de inte uppskattas tillräckligt mycket. I den debatten är det inte personer med funktionsnedsättning som hörs mest. Inte heller deras brukarorganisationer och inte heller deras anhöriga.

Hade det varit så så hade vi kanske inte haft bristbärle säspoenden korttidsvistelse eller kontaktpersoner och ledsagare. Då kanske för länge sedan hade upptäckt att inom personlig assistans finns en hel del assistanter och bolag som inte borde vara där. Men nu är det inte de här människorna och organisationerna som hörs mest.

Om det då någon gång sipprar ner någon ting från den här samhällsdebatten från människor som berörs med funktionsnedsättning, anhörie och organisationer så tycker jag det är värt att vi som politiker och kommun faktiskt lyssnar. För ytterst är det Uppsala bonar som vi är till för. även de med funktionsnedsättning.

Jag har fått en hel del kommentarer här om att man inte kan bifalla att satsen på grund av att jag föreslår att vi ska utreda någonting som vi redan har. Då skulle jag vilja justera min att sats till och yrka på att kommunen ska införa muntlig delgivning i motionens andemening.

Tack! Tack! Då har vi alltså ett nytt dyrkande med ett nytt förslag till beslut. Som kommer att komma in som skiftligt tror jag till oss. Då tror jag att vi har en ordningfråga från Tobias Medberg, Vänsterpartiet. Jag börjar med så att vi följer alla våra egna arbetsordningar, kommunalog och så vidare. Vad har man möjlighet att ändra sin ansatser i en motion som är beredd?

Borde inte det underställas beredningskravet på något sätt? I det här fall kan det vara rent och skyldig förändring men det skulle gick än att kunna vara något som har en större principiell betydelse.