"Tack, herr ordförande och fullmäktige. Våld i nära relationer är ett av de mest djupgående samhällsproblem vi har att hantera. Var tjugonde minut misshandlas en kvinna i Sverige. Var fjärde kvinna har någon gång utsatts för våld."
Tack, herr ordförande och fullmäktige. Våld i nära relationer är ett av de mest djupgående samhällsproblem vi har att hantera. Var tjugonde minut misshandlas en kvinna i Sverige. Var fjärde kvinna har någon gång utsatts för våld. Och vi vet att bostaden, rätten att ha ett eget hem och tryggt hem, ofta är den avgörande faktorn för om en våldsutsatt person vågar eller kan lämna en destruktiv relation. Jag vill börja med att säga att jag har full respekt för intentionerna bakom både Jenni Nilssons motion och Sofia Anderssons. Vi är överens om målet. Frågan vi har att ta ställning till idag är hur vi når dit på ett sätt som faktiskt håller, juridiskt och i praktiken, för de människor det berör. Initiativet till förändring kom från Uppsalahem styrelse. Redan september 2024 fattade vi i styrelsen ett beslut om en särskild boendekedja för våldsutsatta i nära samverkan med kommunens resurscentrum Nexus, socialförvaltningen, Uppsala kvinnojour och kvinnobyrån. Det är alltså inte så att bolaget har suttit och väntat på en beställning. Vi identifierade behovet och agerade på eget initiativ långt innan dagens ärende kom upp i fullmäktige. Så till sakfrågan som båda motionerna kretsar kring. Varför får inte våldsutövaren flytta och varför vräker vi inte förövaren direkt? Svaret handlar om juridik, inte om ovilja. Så länge en person inte är dömd för brott har hen enligt sambolagen samma rätt till den gemensamma bostaden som sin partner, oavsett vem som formellt står på kontraktet. Att vräka någon på enbart en anmälan eller en misstanke är inte en enkel och rättssäker process. Vi har sett exempel från andra kommuner där man försökt vräka misstänkta våldsutövare med stöd av inrapporterade störningar och det har istället belastat hyresnämnden med åtskilliga överklaganden utan att det nödvändigtvis har hjälpt den våldsutsatta snabbare. Det är därför Uppsalahem har valt en annan väg och det är kundvårdsmodellen. Kundvård är när Uppsalahem identifierar boende som behöver specifik hjälp utifrån dennes behov. Istället för att vänta på en dom mot förövaren, vilket kan ta lång tid, så ger vi den våldsutsatta ett nytt hyreskontrakt omedelbart i akuta situationer där Nexus bedömer att det finns ett välgrundat behov. Förövaren får initialt bo kvar i den befintliga bostaden och ta över det befintliga kontraktet av just den juridiska anledningen som jag tidigare har beskrivit. Men poängen, ordförande, det är att den våldsutsatta inte ska behöva vänta på en rättsprocess för att komma i säkerhet. Vi prioriterar snabbhet för offret framför att vänta in en straffprocess mot förövaren. Det är en medveten avvägning, inte en lucka i systemet. Jag får återkomma, jag har mer att tillägga. Tack så mycket. Vi diskuterade det där framme i presidiet och vi inser att vi har närmat oss tiden när vi behöver ta en fikapaus. Jo, det är många som håller på att somna i sina platser. Vi har diskuterat att vi inte behöver ta en 20 minuter utan vi tar en 10 minuters ajournering och därutöver får man hämta koppar om så behövs, men jag tror folk behöver sträcka på sig. Vi återsamlas 20:50. Då var det dags. Då var det dags att ta sina platser. Då återupptar vi sammanträdet. Ja. Vi är mitt i ärende 39 med Uppsala kommunfullmäktige. Vi har tagit en 10 minuters kaffepaus för att fylla på med lite energi. Och nu är det dags att ta sina platser och näst på tur är Elna Alissade som hade ordet, vill jag minnas. Elna hade ordet och har precis fått klart det så det står fel på skärmen för Anders tog redo i talarstolen och det gör han fortfarande. Så Anders Aronsson är näst på tur i ärende 39. Och vi har ärende fram till 51 kvar innan vi är klara ikväll. Med det sagt väntar vi in att några till kommer in i salen, sen tror jag några kanske är kvar och ta lite extra kaffe därute. Men de som är intresserade av denna debatt bör vara i salen nu och då är det